Hjältar & Förebilder.
Gokväll.
Här sitter jag ensammen en relativt vanlig onsdagkväll. Det som skiljer sig från vanliga tråkiga onsdagskvällar är väl först och främst att jag har semester och har valmöjligheten att sitta uppe på nätterna och göra lite vad jag känner för, sen är jag ovanligt sentimental en kväll som denna och med all ondska, orättvisa och knas i denna värld så tänkte jag avsätta några rader åt detta. Imorse eller imorse och imorse klockan var väl snarare runt halv 2 så gick jag upp ur min säng och ringde några samtal men inga svar så jag beslöt mig för att ta dagen som den kom och bara vara för mig själv och kanske även försöka ransaka mig själv och tänka efter lite och verkligen känna efter hur man själv mår. Det är inte varje dag detta sker. Under eftermiddagen så har jag mest lyssnat på musik och tatt det allmänt lugnt, som jag sagt förr så är musik en väldigt bra form för att stanna upp och tänka efter.
Efter mycket musik och påläsning av vad som händer i världen så beslöt jag mig för att dra och handla en påse godis och lite pepsi för att sen kolla en av filmerna jag hade valt ut innan på dagen. När jag kom tillbaka så visade sig att båda filmerna fuckade ur totalt och där stod jag inför ett vägskäl, vad skulle jag göra nu ?
Efter mycket om och men beslutade jag mig för att ta och se en gammal film. Men det skulle inte vara vilken som helst utan någon speciell och som kunde beröra. Jag har ett par filmer som jag vet berör mig sjukt mycket. Vissa är idrottsrelaterade i grunden, vissa handlar om relationer, vissa handlar om kämpande och survival. Den gemensamma nämnaren för dom alla är att dessa filmer berör så måånga olika känslor på en och samma gång och får en att verkligen tänka efter om vad som pågår i ens liv en även vad det är som pågår i världen.
Jag valde bort rena idrottsfilmer där det slutar med att laget vinner trots alla motgångar, detta konceptet är jag lite trött på, även rena rama kärleksfilmer gick bort då jag inte riktigt var in that mode. Det slutgiltiga valet föll på Freedom Writers, denna filmen innehåller så mycket fina, hemska, tragiska, magiska och underbara stunder. I ärlighetens namn så är detta en film som kan få mr maran att fälla ett par tårar. Det som spelar in så hårt på mig när tårarna rinner ner för kinden är att allting har hänt på riktigt och det är ta mig fan en konst att kunna få ihop en film som skildrar en verklig händelse eller era där det inte blir för krystat eller framställt på fel sätt. Just denna filmen tycker jag får ihop det så jävla bra.
Tänkte dra lite kort bara vad den handlar om. Erin Gruwell (Hilary Swank) är en lärare från cali som med sina okonventionella undervisningsmetoder omvanldar en tonårsklass som på förhand är uträknade av samhället, sina familjer och av sina egna självförtroenden och stämplade som sociala förlorare till en klass som strävar och kämpar för att lära och utbilda sig och för att tillslut slutföra sina studier för att en dag kanske komma in på college.
Att växa upp i Long Beach på 90-talet vet alla som är någorlunda insatta att detta inte var någon dans på rosor. Tvärtom det var ett rent helvete och en missär som vi i lilla sveriga aldrig någonsin kommer att kunna föreställa sig. Allting på denna tiden handlade om ras och att stå upp för sina egna oavsett vad det krävdes. Det lilla till familj och familjeliv fick man viga till sina respektive gäng. Klassen bestod av svarta, latinos, asiater och en vit. Mitt i detta kämpande så gav aldrig Erin upp på sina elever hon finansierade egna läroböcker och material och en helt egen läroplan som hon utvecklade tillsammans med eleverna. Allt i starkt motstånd från skolledningen som prioriterade medelklassa vita som presterade bra i skolan. Hon lät eleverna skriva någonting i böcker som skulle fungera som en sorts dagbok med undantaget om att de fick skriva exakt vad de ville bara de skrev någonting varje dag och det var frivilligt att låta hon läsa. Mot all förmodan så lämnade alla in sina böcker efter första dagen och berättelserna var gripande. Ska även tilläggas att alla elevers dagböcker finns samlade och man kan köpa The Freedom Writers Diary på bla Amazon.com
Ska införskaffas.
Efter ett tag introducerade erin anne franks dagbok och undervisade om hitler och hans idioti och drog paralleller med att Nazisterna var världens genom tiderna största och mest brutala gäng. Eleverna insåg och blev fascinerade, avskräckta och intresserade. och insåg att det inte bara var de som har haft det tufft och att nästan alla mäniskor tampas med olika problem av olika former men tragedin och sorgen kan vara densamma oavsett anledning något som jag instämmer i så hårt. Erin jobbade extra på 2 jobb för att gå ihop till material, studieresor till museum osv. Man lyckades få över tjejen som gömde anne frank och hålla föredrag genom insamlingar och dylikt.
Den röda tråden igenom filmen är att ALLA oavsett kan göra en liten skillnad för att tillsammans skapa en bättre värld. Det är ju så sant. Man borde verkligen stanna upp och tänka efter lite då och då. Ställa sig frågan vad kan jag bidra med för att förbättra situationen för någon eller bidra med för att vi alla ska kunna leva i en bättre och rättvisare värld. Mycket handlar som vi alla vet om pengar, och här går mina åsikter i sär lite det är både tragiskt och en nödvändig form för att få världen att gå runt i det stora hela. oavsett vad så finns det saker och ting här i världen som inte ha något pris och att se folk som inte har NÅGONTING överhuvudtaget och endå klara vardagen och kanske till och med åstadkomma något enormt som skriver in sig och sina lika i historieböckerna för evigt är för mig sjukt inspirerande och framförallt imponerande. Människor som klarar av just detta måste vara världens starkaste människor och jag finner knappt några ord för min beundran.
Dessa elever är alla hjältar och deras presatitoner kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Men den absolut största hjälten i det hela är Erin Gruwell hon kom i från en helt annan värld än sina elever och kom ifrån en hyffsad bakgrund. Det hade varit så lätt för henne att bara ge upp på dessa enligt samhället redan utdömda elever och skita i vilket och satsta på elever som visat sig vara begåvade från början tack vare bättre levnadsförhållande. Men hon gav aldrig upp. Hennes man lämnade henne för hon la ner så mycket tid på sina elever, hon jobbade 2 extra jobb för att klara hennes läroplan och hjälpte, ställde upp och framförallt lyssnade hon helhjärtat varje enskild elev om allas struggle. Tacklades och tampades mot den skolledning som hela tiden ville och försökte sätta käppar i hjulet för henns arbete med dessa ungdomar. Hon överbevisade inte bara världen att man kan gå från nothing to everything med rätt inställning och attityd utan hon räddade ta mig fan mångas liv också. Till råga på allt så är soundtracket löjligt bra och erin använde även sig utav vår tids största freedom writer Tupac Amaru Shakur. Hans lyrics, poesi och ständigt kämpande mot alla som ville trycka ner honom. Detta är utan tvekan årets film, tro mig.
Erin Gruwells riktiga jag, Du är förevigt en av mina hjältar!
Och för att avrunda så stanna upp ibland gott folk och tänk efter vad man kan göra för folk som har det svårt eller tänk efter om er egen situation och det ni strävar efter, ge ALDRIG upp. Det tänker jag försöka så mycket som möjligt i fortsättningen ialla fall, jag har blivit överbevisad så många gånger av vår tids hjältar nu om att det går att lyckas bara man ger sig fan på det även om man känner sig på botten av rännstenen så ska man aldrig ge upp.
Lev väl mina vänner!
Peace!
Här sitter jag ensammen en relativt vanlig onsdagkväll. Det som skiljer sig från vanliga tråkiga onsdagskvällar är väl först och främst att jag har semester och har valmöjligheten att sitta uppe på nätterna och göra lite vad jag känner för, sen är jag ovanligt sentimental en kväll som denna och med all ondska, orättvisa och knas i denna värld så tänkte jag avsätta några rader åt detta. Imorse eller imorse och imorse klockan var väl snarare runt halv 2 så gick jag upp ur min säng och ringde några samtal men inga svar så jag beslöt mig för att ta dagen som den kom och bara vara för mig själv och kanske även försöka ransaka mig själv och tänka efter lite och verkligen känna efter hur man själv mår. Det är inte varje dag detta sker. Under eftermiddagen så har jag mest lyssnat på musik och tatt det allmänt lugnt, som jag sagt förr så är musik en väldigt bra form för att stanna upp och tänka efter.
Efter mycket musik och påläsning av vad som händer i världen så beslöt jag mig för att dra och handla en påse godis och lite pepsi för att sen kolla en av filmerna jag hade valt ut innan på dagen. När jag kom tillbaka så visade sig att båda filmerna fuckade ur totalt och där stod jag inför ett vägskäl, vad skulle jag göra nu ?
Efter mycket om och men beslutade jag mig för att ta och se en gammal film. Men det skulle inte vara vilken som helst utan någon speciell och som kunde beröra. Jag har ett par filmer som jag vet berör mig sjukt mycket. Vissa är idrottsrelaterade i grunden, vissa handlar om relationer, vissa handlar om kämpande och survival. Den gemensamma nämnaren för dom alla är att dessa filmer berör så måånga olika känslor på en och samma gång och får en att verkligen tänka efter om vad som pågår i ens liv en även vad det är som pågår i världen.
Jag valde bort rena idrottsfilmer där det slutar med att laget vinner trots alla motgångar, detta konceptet är jag lite trött på, även rena rama kärleksfilmer gick bort då jag inte riktigt var in that mode. Det slutgiltiga valet föll på Freedom Writers, denna filmen innehåller så mycket fina, hemska, tragiska, magiska och underbara stunder. I ärlighetens namn så är detta en film som kan få mr maran att fälla ett par tårar. Det som spelar in så hårt på mig när tårarna rinner ner för kinden är att allting har hänt på riktigt och det är ta mig fan en konst att kunna få ihop en film som skildrar en verklig händelse eller era där det inte blir för krystat eller framställt på fel sätt. Just denna filmen tycker jag får ihop det så jävla bra.
Tänkte dra lite kort bara vad den handlar om. Erin Gruwell (Hilary Swank) är en lärare från cali som med sina okonventionella undervisningsmetoder omvanldar en tonårsklass som på förhand är uträknade av samhället, sina familjer och av sina egna självförtroenden och stämplade som sociala förlorare till en klass som strävar och kämpar för att lära och utbilda sig och för att tillslut slutföra sina studier för att en dag kanske komma in på college.
Att växa upp i Long Beach på 90-talet vet alla som är någorlunda insatta att detta inte var någon dans på rosor. Tvärtom det var ett rent helvete och en missär som vi i lilla sveriga aldrig någonsin kommer att kunna föreställa sig. Allting på denna tiden handlade om ras och att stå upp för sina egna oavsett vad det krävdes. Det lilla till familj och familjeliv fick man viga till sina respektive gäng. Klassen bestod av svarta, latinos, asiater och en vit. Mitt i detta kämpande så gav aldrig Erin upp på sina elever hon finansierade egna läroböcker och material och en helt egen läroplan som hon utvecklade tillsammans med eleverna. Allt i starkt motstånd från skolledningen som prioriterade medelklassa vita som presterade bra i skolan. Hon lät eleverna skriva någonting i böcker som skulle fungera som en sorts dagbok med undantaget om att de fick skriva exakt vad de ville bara de skrev någonting varje dag och det var frivilligt att låta hon läsa. Mot all förmodan så lämnade alla in sina böcker efter första dagen och berättelserna var gripande. Ska även tilläggas att alla elevers dagböcker finns samlade och man kan köpa The Freedom Writers Diary på bla Amazon.com
Ska införskaffas.
Efter ett tag introducerade erin anne franks dagbok och undervisade om hitler och hans idioti och drog paralleller med att Nazisterna var världens genom tiderna största och mest brutala gäng. Eleverna insåg och blev fascinerade, avskräckta och intresserade. och insåg att det inte bara var de som har haft det tufft och att nästan alla mäniskor tampas med olika problem av olika former men tragedin och sorgen kan vara densamma oavsett anledning något som jag instämmer i så hårt. Erin jobbade extra på 2 jobb för att gå ihop till material, studieresor till museum osv. Man lyckades få över tjejen som gömde anne frank och hålla föredrag genom insamlingar och dylikt.
Den röda tråden igenom filmen är att ALLA oavsett kan göra en liten skillnad för att tillsammans skapa en bättre värld. Det är ju så sant. Man borde verkligen stanna upp och tänka efter lite då och då. Ställa sig frågan vad kan jag bidra med för att förbättra situationen för någon eller bidra med för att vi alla ska kunna leva i en bättre och rättvisare värld. Mycket handlar som vi alla vet om pengar, och här går mina åsikter i sär lite det är både tragiskt och en nödvändig form för att få världen att gå runt i det stora hela. oavsett vad så finns det saker och ting här i världen som inte ha något pris och att se folk som inte har NÅGONTING överhuvudtaget och endå klara vardagen och kanske till och med åstadkomma något enormt som skriver in sig och sina lika i historieböckerna för evigt är för mig sjukt inspirerande och framförallt imponerande. Människor som klarar av just detta måste vara världens starkaste människor och jag finner knappt några ord för min beundran.
Dessa elever är alla hjältar och deras presatitoner kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Men den absolut största hjälten i det hela är Erin Gruwell hon kom i från en helt annan värld än sina elever och kom ifrån en hyffsad bakgrund. Det hade varit så lätt för henne att bara ge upp på dessa enligt samhället redan utdömda elever och skita i vilket och satsta på elever som visat sig vara begåvade från början tack vare bättre levnadsförhållande. Men hon gav aldrig upp. Hennes man lämnade henne för hon la ner så mycket tid på sina elever, hon jobbade 2 extra jobb för att klara hennes läroplan och hjälpte, ställde upp och framförallt lyssnade hon helhjärtat varje enskild elev om allas struggle. Tacklades och tampades mot den skolledning som hela tiden ville och försökte sätta käppar i hjulet för henns arbete med dessa ungdomar. Hon överbevisade inte bara världen att man kan gå från nothing to everything med rätt inställning och attityd utan hon räddade ta mig fan mångas liv också. Till råga på allt så är soundtracket löjligt bra och erin använde även sig utav vår tids största freedom writer Tupac Amaru Shakur. Hans lyrics, poesi och ständigt kämpande mot alla som ville trycka ner honom. Detta är utan tvekan årets film, tro mig.
Erin Gruwells riktiga jag, Du är förevigt en av mina hjältar!
Och för att avrunda så stanna upp ibland gott folk och tänk efter vad man kan göra för folk som har det svårt eller tänk efter om er egen situation och det ni strävar efter, ge ALDRIG upp. Det tänker jag försöka så mycket som möjligt i fortsättningen ialla fall, jag har blivit överbevisad så många gånger av vår tids hjältar nu om att det går att lyckas bara man ger sig fan på det även om man känner sig på botten av rännstenen så ska man aldrig ge upp.
Lev väl mina vänner!
Peace!
Kommentarer
Postat av: suus
jajävlar, lång filmrecension. men man får väl se den.
och ja, det ska bli ett av alla mina mängder av motton - att aldrig ge upp!
PEACE
Postat av: j1
Tänkvärt absolut mannen, ska definitivt kolla in den efter denna hype. =) Take care!
Postat av: maran
suus: hehe aa det blev lång :D du MÅSTE se den! ge aldrig upp man! ALDRIG!
J1: aa det måste du verkligen! peace!
Postat av: Anonym
"Erin Gruwells riktiga jag, Du är förevigt en av mina hjältar!" Du mark kommer alltid vara en av mina hjältar. Kul läsning också. hej och hå.
Postat av: maran
fredde: haha och du kommer alltid vara en av mina hjältar! kul att du digga! ciao
Trackback